INTERVJU: återhämtningsretreat för cancerdrabbade

Absolut! Jag fick bröstcancer 2019 och det var en omedelbar insikt för mig att jag skulle överleva det. Med tre barn i mitt liv hade jag inga planer på att lämna jordelivet. Jag kände att jag måste göra något positivt av den här utmaningen och det var när jag fick mina första omgångar cytostatika och kände mig relativt bra som jag skapade mitt första Instagramkonto, “Motion under behandling”. Där delade jag öppet med mig av mina känslor, aktiviteter, träning och mycket mer. Snabbt insåg jag att det fanns andra kvinnor som var i samma situation som jag.

Men det kom en annan tanke, i alla fall hos mig när jag var färdig.

“Men sen då?”

Vem var jag när jag klev ut genom de här dörrarna? Vilken person hade jag förvandlats till? Vad hade jag gått igenom? Jag hade ju fått en dödsdom.

Jag valde att utbilda mig till livsstilscoach där jag bland annat lärde mig hur jag skulle leva och äta för att reparera och bygga upp min kropp igen. Som en del av denna resa samarbetade jag med ett lokalt gym och skapade träningsgrupper för andra som hade drabbats av cancer.

Jag valde att utbilda mig inom hälso- och livsstilsförändringar där jag verkligen lärde mig hur jag kunde göra mina cellmembran mjuka och mottagliga för den näring jag intog. Som en del av denna resa samarbetade jag med ett lokalt gym och skapade träningsgrupper för andra som hade drabbats av cancer.

De som har varit med har ju tyckt att det var helt fantastiskt. Det skapade nya kompisgrupper, där deltagarna gick och fikade efter träningen, bytte erfarenheter etc och det var även det som jag ville ha med på retreaten. 

Man kan ha världens finaste familj, släkt och vänner, men har du ingen i din närhet som vet hur det känns när sjuksköterskan hänger upp den här droppåsen på ställningen och man vet att nu kommer det..man måste dela det med den som har suttit i samma stol. 

Att drabbas av cancer behöver inte heller betyda att man får cytostatika eller strålning utan (nu pratar jag bara om bröstcancer) det kan hjälpa med bara en operation eller masektomi. MEN det är inte lättare på något vis. 

Du har fortfarande suttit där mitt emot läkaren som säger att du har cancer och det räcker så. Behandlingen är en del, men alla som har drabbats av cancer har fått det här beskedet och de får man inte räkna bort. 

Cancerrehab Öland är en produkt av alla frågor som jag själv hade under min behandling. 

Cytostatika är cellgifter i folkmun, jag väljer att säga cytostatika för att cellgifter låter så hårt, och det är det. Det innebär att du får en anpassad dos efter din cancer och din vikt. Den är helt individuell. Skulle jag av någon anledning inte kunna ta den här dosen, då kastas den. Den blandas till när jag sitter på sjukhuset. 

Cytostatika tar död på cancercellerna, men även allt annat. Eller ja, inte ALLT annat, men mycket annat. Till exempel hårceller. Naglarna blir skadade och man kanske till och med tappar naglar på fingrar och tår. Man får sänkt immunförsvar så man blir otroligt, otroligt känslig, vilket innebär att man kanske inte ska vara ute bland folk direkt efter en cytostatikabehandling. 

Kan vi äta oss sjuka, så måste vi ju kunna äta oss friska. Det handlar ju inte bara om cancer, alltså vi äter ju oss till typ 2 diabetes också, men i mitt liv och min omgivning är det ju främst cancer. 

Jag tänker att det måste finnas bättre och sämre saker att äta, till exempel omega 3, eller mjölet, ska det vara gluten eller inte, vad gör det med vår kropp? Jag tycker det är så otroligt intressant för det är ingenting vi får från sjukvården alls, utan de säger att man ska äta som vanligt.

Och vad är vanligt, dessutom? Om ditt vanliga är att dricka en liter cola och äta en prinsesstårta varje dag så varför ska man fortsätta med det? Mycket får man ta reda på själv. 

På retreaten kan jag visa kost och rätter som vissa av deltagarna aldrig har ätit tidigare och oftast är de positivt överraskade! 

Jag pratar jättemycket om lymfhälsa och lymfvård. Prat om lymfsystemet existerar knappt. När du opererar dig för en bröstcancer så tar man alltid noder i armhålan och den första noden som sitter i armhålan är portvakten, det är dit allt slagg kommer. Så den tar man alltid för att se om den är angripen av cancerceller. 

Men brist på noder kan orsaka ödem i din arm och det är det enda som sjukvården säger efter en bröstcanceroperation att om din arm börjar svälla så får du kontakta lymfterapeuter för då får du en kompressionsstrumpa, vilket är jättebra när armen har blivit svullen. Men det går att förhindra lymfödem med hjälp av lymfmassage. Det är det enda sättet. 

Vi pratar alltså mycket om lymfmassage och egenvårdsmassage, tillsammans med kost, träning, sömn, mindre stress; att ta hand om sin kropp på ett holistiskt sätt. För en canceropererad kvinna eller man så är det jätteviktigt att få denna information från start, men på många av landets sjukhus ges inte denna information.

Vi pratar andning: jag kollar så att alla kan andas med magen. Vi pratar ganska mycket mindfulness och vikten av att kunna släppa och acceptera och gå vidare. 

Maten som serveras är växtbaserad och gluten-och sockerfri, förutom att det kan finnas honung eller dadlar. Och det är ganska många som inte äter så, och vi säger inte att “såhär ska du äta” utan många kanske inte äter vegetariskt hemma, därför vill vi presentera enkla rätter som man kan testa själv. 

Precis när vi ses brukar vi sitta ner och presentera oss, vilka vi är, vilken cancer som man är drabbad av, var man är i behandlingen och lite grann varför man har sökt hit. Efter det så tränar vi, eller så tar vi en promenad. 

Sedan blir det lunch och därefter får man chansen att gå upp på rummet, pausa lite och få en stund för sig själv om man vill.

Efteråt kanske vi tar en liten promenad och pratar mindfulness bland träden.

Vi äter middag, och har gong-vila på kvällen. Det upprepas och dagarna ser ganska lika ut. En sak som jag gör, och jag vet inte varför jag började, men från första retreaten tog jag in att hänga som en panda i träd och det blev en grej. Så på den första retreaten som jag hade i år så var det en tjej som frågade “men när ÄR det vi ska hänga som pandor?” – så då fick jag ju fortsätta med det! Det har blivit som ett litet signum. Har man inte ett fysiskt hinder så kan alla hänga som pandor i ett träd!

Det är otroligt utmanande, men jag har träffat en privatperson som tycker att mitt jobb är så otroligt viktigt, så han har stöttat två retreat redan och stödjer även det som kommer nu i juni. Man behöver inte stötta ett helt retreat men man kanske kan gå in och stötta en deltagare eller stötta det som man som privatperson eller företag har råd med. 

En parentes, här i Kalmar så har vi tre stycken stora sjukhus, Västervik, Oskarshamn och Kalmar och bara i Kalmar får tre kvinnor i veckan ett cancerbesked, i genomsnitt! Det är fruktansvärda siffror och då är det bara en cancertyp. Vilket innebär att jag med mitt lilla retreat som bara tar 6 deltagare åt gången kan inte hjälpa alla, men jag kan hjälpa någon och det är därför jag gör det här, jag vill bara hjälpa. 

Har man inte pengar att ge, kan man prata om det, eller exempelvis skänka produkter så som ni gör, vilket är så fantastiskt uppskattat av individen som kommer för att man får en gåva. Dels så får man en gåva i själva retreaten, men även produkter.

Jag är jättenoga med produkterna som jag väljer ut. Jag väljer inte ut något som jag själv inte skulle äta eller ha i mitt hem, eller ha på min hud. Så det är jättenoga uträknat. Jag lägger ner otroligt mycket tid på dessa retreats och tjänar absolut inga pengar. Skulle man räkna ut min timlön så skulle det inte vara värt det, men det ÄR värt det. 

Jag fick cancer av en anledning. Och det här är anledningen. Jag vet att det jag gör är jag bra på. Jag vet att jag hjälper kvinnor och män. Det är därför jag fick cancer.